Att gräva i någon annans hemliga rum
Att behöva rota i det som inte är mitt känns smutsigt. Som att jag gör något jag inte bör. Jag inkräktar på min pappas privata rum. Hans egna liv. Det liv som inte längre finns, det liv som las i hans barns händer. Plötsligt ligger ansvaret, att göra något bra med allt som en gång var han, i våra händer. Hela mitt inre stretar emot. Känns så smutsigt. Det var ju han. Allt det han älskat men som faktiskt inte alls betydde lika mycket för vare sig mig eller någon annan. För precis allt han har i det hemmet har han skaffat med kärlek. Valt med omsorg. För mig är det bara saker, för honom var det kärlek.
Och nu ska vi göra något av allt det som var han.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Dumt » Min barndom möter mitt vuxna jag. : ”Hej jag lyssnade på er podd, hur dum kan du ha varit med att inte låta honom bo ..”
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
att vara mamma till en missbrukare. vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, livet familjen att vara mamma självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly vänskap koroly begravning dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande adhd döden hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn smärta adhd gener diagnoser barn