Begravning-ett avslut och en början på det hemska ordet "Aldrig mer"

Idag är dagen som innefattar det ångestfyllda ordet "Begravning". Ett sista farväl. Ett "Aldrig mer". Ett sista ord och ett konkret avslut. 

Medan vi gråter, i en kyrka vacker som få, kan jag nästan se mig dig framför mig. Se hur du står där framme vid en kista i trä, som symboliserar den sista vilan för en människa som varit så fylld med liv. Kan se hur du står där med en skeptiskt min och räknar hur många som kommit för att visa dig sin kärlek. Kan höra hur du sedan skrattar högt, av förtjusning över hur många du lämnat spår hos. 

Förnöjt kommer du sedan kasta dig upp på kistan, sätta dig på kanten med benen i kors och njuta av ditt sista uppträdande i rampljuset. 

Medan vi gråter kommer du skratta. Mellan gråten kommer vi alla le åt minnet av det skratt som fortfarande ekar i det liv du lämnat bakom dig. 

Ridån går ner och publiken applåderar. 

På återseende kära pappa. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln