Ångesten
Ångesten inför att få ångest är mer ångestfylld än själva ångesten.
Så fort jag mår lite bra, då är det precis som att jag straffar mig själv genom att snabbt trigga igång ångesten. Jag liksom kommer på mig själv att känna frid, får dåligt samvete och börjar dra fram minnen på hur två poliser stod vid min dörr och raserade hela min värld.
Inser, givetvist, att det inte är ett sunt beteende och har ofta själv försökt förstå varför jag gör så.
Tror det är för att straffa mig själv, för att jag lever och min son är död. Att jag fick leva men inte han.
Ologiskt, självklart. Men där är dom känslorna, oundvikligt.
En gång sa min pappa till mig
"De demoner vi bär inom oss är allergiska för frisk luft.
Gå en promenad, andas djupt-då dör dom."
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Dumt » Min barndom möter mitt vuxna jag. : ”Hej jag lyssnade på er podd, hur dum kan du ha varit med att inte låta honom bo ..”
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
att vara mamma till en missbrukare. vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, livet familjen att vara mamma självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly vänskap koroly begravning dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande adhd döden hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn smärta adhd gener diagnoser barn