Super-Molly

Alla vi föräldrar har säkerligen någon gång sagt 
"Jag kan inte ens tänka mig att något skulle hända mina barn!" 

Flera har sagt det till mig. Att jag är stark och att dom inte kan tänka sig hur det är. Jag är inte stark. Jag lever inte, jag överlever. 
Jag kan inte heller tänka tanken att något ska hända mina barn. Inte att dom ska bli allvarligt sjuka eller att jag aldrig mer ska få krama om dom. 
Trots att jag förlorat ett barn.
Jag kan inte heller ta i den tanken, att något sådant kan hända. För vem vill klä sin värsta mardröm i tanke eller ord? 

Jag kan inte sluta gråta då jag tänker på en liten, liten flicka som just i denna stund kämpar mot leukemi. Två föräldrar som lever i den mardröm ingen av oss vill tänka. Ångesten av ovisshet. En kokong av sorg och förtvivlan. En berg och dalbana mellan hopp och hopplöshet. 

Kan inte sluta tänka på Molly. 
Gjorde en tröste-kängru till henne. En kängrumamma som heter Lisa och hennes bebis, Charlie. En symbolik av hur föräldrar alltid vill bära sina barn. Bära dom genom allt det svåra, det som kallas "livet". 

En länk till en tanke som inte vill tänkas.
https://www.barncancerfonden.se/1309425107/
Skänk ett bidrag så kan våra värsta tankar skjutas ytterligare en bit ifrån oss.