Livet är inte orättvist

"Livet är så orättvist! Varför händer allt just dig?!"
Det har jag fått höra så många gånger. Jag förstår varför folk säger så, men jag tror inte dom riktigt tänker på själva ordens innebörd. För VEM skulle det vara rättvist för?? Vem skulle den "orättvisan" fördelas på? Finns absolut INGEN som det skulle vara rättvist mot. Finns ingen rättvisa att behöva begrava sitt barn, för någon! Jo, jag har varit med om oerhört mycket i mitt liv. Jag har behövt begrava många. Varit med om mycket ont. Men jag kan aldrig anse att det är orättvist. För jag skulle aldrig önska att min olycka fördelas ut på andra. Jag vill inte att jag ska drabbas av det, men inte heller någon annan. Vill aldrig bli så bitter och anse att jag är förmer än andra. Att jag på något sätt blivit orättvist behandlad av livet och döden. Jag önskar ingen detta helvete. Inte heller mig själv. 

Vi som förlorat ett barn lever i människors värsta mardröm, hela tiden. Vi andas sorg och önskar enbart att få vårt barn tillbaka. Det är det som gör så ont för vi vet att det aldrig kommer ske. 

Idag blandas döden med livet. För idag för 12 år sedan födde jag min vackra Romina och jag är så tacksam för varje andetag vi kan dela med varandra.