Saknaden av familjen 

Försummat min familj och mitt hem. Då min pappa dog så hamnade min familj i skuggan av alla måsten kring döden. Att rota runt i det som varit min pappa. Hans hem, hans liv, hans arbete. Försöka knyta ihop alla lösa trådar från det som en gång var ett liv. En mans liv. Hela mitt egna liv sattes på paus och jag har fått gå in helt i det som inte är mitt. Det som med ovilja blivit mitt och mina bröders. Hinner aldrig pausa och känna efter. Vill bara återgå till det som faktiskt är mitt liv. Min familj. Vill ha tiden att bara umgås med dom. I lugn och ro. Njuta av de mina. Vill ha tiden att kunna rota runt i mitt egna liv. Mitt hem. 
I mitt inre är det alltid kaos, död eller inte. Jag är en förvirrad själ som är imponerad över att jag inte tappat bort mig själv någonstans på vägen. Eller det kanske är just det jag gjort. 
För mig är det viktigt att ha struktur på min vardag. Ha det städat och välordnat då allt annat är rörigt. Och nu står jag med ena foten i ett hus som jag lyckats få både städat och välordnat och med den andra i det hus som numer enbart är kaos. Mitt hem, min borg. Måste få ordning på även det. Rensa och städa. Prata och umgås. Virka och bara få vara. Längtar så till huset är sålt och allt kan återgå till det nya liv som väntar. Då livet än en gång blivit uppdelat i ett före och ett efter.