Ett inramat fotografi på en kista i trä. En fullsatt kyrka för ett sista farväl.
Kistlocket stod öppet och dina slutna ögon såg inget mer. Där låg du med knäppta händer med krans runt ditt hår. Dina händer så kalla och dina läppar blå. Där knäböjde jag över en av de finaste jag fött, över en son som aldrig borde dött.
Där skrek jag, från djupet av de bottenlösas sorg.
Tog dina händer i mina och hade önskan om att kunna ge dig min värme, få dig till liv.
En önskan om att krypa ner brevid dig och hålla dig i min famn.
Dela din vila och aldrig släppa dig igen.
Där, just då, var jag tvungen att släppa hela din framtid, det som varit menat att bli.
Tvungen att släppa de händer jag så många gånger hållit i mina.
Jag knäböjde över min son och kysste hans kalla panna. En sista gång.
Ett sista farväl.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Dumt » Min barndom möter mitt vuxna jag. : ”Hej jag lyssnade på er podd, hur dum kan du ha varit med att inte låta honom bo ..”
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly adhd gener diagnoser barn smärta hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn döden adhd begravning vänskap koroly att vara mamma familjen livet vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, att vara mamma till en missbrukare. dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande