Mamma, våran alldeles egna Lisa.
Lisa Koroly
Denna kvinna! Hon var allt jag någonsin önskat jag skulle bli.
Trygghet. Kärlek. Värme. Kan inte med ord beskriva hennes godhet.
För snäll för sitt egna bästa.
Den 1/7 1998 drog hon sitt sista andetag.
Samma datum, fast 16 år senare, som vi "valde" att begrava hennes barnbarn.
I min famn drog hon in luften, i sina cancersjuka lungor, för att aldrig andas ut igen.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
-
siv » Ett nytt kapitel, som fick ett abrupt slut. : ”Jag hoppas att är goda , fina människor som flyttar in det vackra huset. Kram”
-
Anders » -Varför bråkar ni aldrig? Ömsesidig respekt och massa kärlek. : ”Puss”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
adhd lidande emma koroly barnen koroly änglason när är det dags att klippa navelsträngen dödsbo att vara mamma till en missbrukare. vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, livet familjen att vara mamma koroly begravning vänskap döden hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn smärta adhd gener diagnoser barn charles koroly familjen koroly tankar om livet att förlora ett barn. droger missbruk medberoend familj sorg emptiness fördomar självmord