Mamma, våran alldeles egna Lisa.
Lisa Koroly
Denna kvinna! Hon var allt jag någonsin önskat jag skulle bli.
Trygghet. Kärlek. Värme. Kan inte med ord beskriva hennes godhet.
För snäll för sitt egna bästa.
Den 1/7 1998 drog hon sitt sista andetag.
Samma datum, fast 16 år senare, som vi "valde" att begrava hennes barnbarn.
I min famn drog hon in luften, i sina cancersjuka lungor, för att aldrig andas ut igen.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
-
siv » Ett nytt kapitel, som fick ett abrupt slut. : ”Jag hoppas att är goda , fina människor som flyttar in det vackra huset. Kram”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly adhd gener diagnoser barn smärta hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn döden adhd begravning vänskap koroly att vara mamma familjen livet vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, att vara mamma till en missbrukare. dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande