Mina barn, dina ungar

En av de finaste gåvor jag fick med min man är hans barn. Fyra fantastiska individer. Fyra barn som jag älskar oerhört mycket. 
Har aldrig haft problem med ömsesidig respekt och kärlek. Har aldrig känt "mina barn-dina ungar". 
Skulle alltid skydda dom med mitt liv. Precis som de vore mina egna. Blir en tigermamma även med dom.
Har aldrig behövt höra "Du bestämmer INTE, du är INTE min mamma." Kanske för jag alltid varit medveten om just det. Har aldrig försökt mig på den rollen heller. Säger ifrån, uppfostrar, stöttar, tar hand om och älskar dom.
Men har aldrig försökt ta över den roll som tillfallit någon annan.
Ser just barnen som en gåva, en bonus. 
Ser självklart även min man som en bonus för mina barn.

Men den nakna sanningen är att det inte är en lätt sak att ge sig in i.
En viktig notis är att det INTE är svårt pga barnen!
Fast med barnen kommer, självfallet, ett tidigare förhållande med i bilden. Ett förhållande som inte är mitt att få med. Allt som oftast så är ju ett spräckt förhållande väldigt infekterat. Och jag anser att det inte är mitt sår att tvätta. 
Nu är ju just jag väldigt tacksam att dessa barn kom med in i mitt liv och känner att gåvan är värd allt. Liksom jag är tacksam för många av dom som kommit hand i hand med dessa barn. Att få vara en del av det som är dom, det är en gåva i sig. 
Liksom mina barns pappor är en del av mina barn, en sådan stor del av dom, en del jag alltid kommer ha i mitt liv. Dom är halva barnens identitet och jag skulle aldrig kunna kränka barnen genom att tala illa om den del av dom som dom älskar mer än allt. Den del som VI vuxna valt att lämna bakom oss.
Kommer aldrig stå på någon annans sida än barnens!

Jag är även tacksam över de som kommit med våra barns andra halva. De kvinnor och män som våra ex valt att dela ett liv med.
Tacksam över att få vara en del i våra barns släkter. 
Tacksam över att fått in Martina, Simon, Casper, Mattias och Wille i familjen. Genom kärlek för de mina. 

Jag har fått så mycket mer än "enbart" den man jag vill dela mitt liv med, som jag älskar.


Viktigaste är ALLTID barnen! Dom får INTE straffas för något dom garanterat inte står till svars för! 

Det är som det är och när det inte blev som det var tänkt får det bli som det blir. Vi kan enbart göra vårt yttersta.

Älskar er; Stephania, Erika, Georgios, Sofie, Emanuel, Vanessa, Tilda, Charlie, Gabriel, Romina och My!