Älskade, hatade unge

Den här skrev jag då allt kring min son var som tyngst. Då jag vände mig ut och in och ändå inte hamnade rätt. Ville sätta ord på hur dubbla alla känslor var. Älskade honom genom allt, men hatade vad drogerna gjorde mot honom, mot hela vår familj. Kunde bara stå där vid sidan av och se på. Försökte, men inget räckte.

ÄLSKADE, HATADE UNGE
 

"Vill vyssa dig i min famn, samtidigt skjuta dig ifrån mig.
Vill ha dig hos mig, samtidigt långt ifrån mig.
Var, när och hur vände allt fint till något så smutsigt skamligt?
Skulden att inte sett vad som gick så fruktansvärt snett.
Blundade vi, såg vi ej eller ville vi inte se? 
Var vi inte tillräckligt närvarande, såg vi dig ej?
Kände du dig ej tillräckligt älskad?
Hade vi kunnat hindra, förmildra eller gjort mer?
Skulle vi vänt ryggen till, stängt dörren och sagt "aldrig mer"?
Borde vi vänt skulden från oss själva, stängt av självföraktet och 
insett att vi inget mer kunnat göra?
Skulle vi stängt och skyddat oss själva?
Glöm aldrig bort det oskyldiga barn du en gång haft vid din barm.
Inse att det inte är samma lilla barn, inte samma person.
Glöm inte bort att det är en missbrukares ord som kommer ur dess mun.
En missbrukares smutsiga yttre, trasiga inre och tomma blick.
Inte längre den rena, oskyldiga baby med sprudlande blick.
Stäng missbrukaren ute.
Sträck ut handen, öppna din famn då missbrukaren gått, 
då ditt barn vill komma åter.
Vart gick allt så oerhört fel?"