Jag blev som min mamma

Jag är totalt hudlös, i andras sårbarhet. 
Jag är totalt känslolös, i min egna sårbarhet. 
Jag är här, för andra. 
Jag är aldrig här, för mig. 
Jag är helt öppen, inför andra.
Jag är helt stängd, inför mig själv. 
Jag sträcker ut min hand, för den som vill ta den.
Jag drar min egna tillbaka, om någon försöker hålla den för mig. 
Jag kramar, de som är i behov av värme och kärlek. 
Jag ryggar tillbaka, då någon vill ge mig tröst. 
Jag mättar andras magar, då de sitter med hunger.
Jag avstår min portion, för att fylla de tallrikar som står tomma. 

Jag är inte bättre än någon annan. 
Jag är inte en godare människa än andra. 

Jag har de vänner runt mig, som tänker som jag. 
Finns så många som är precis som jag. 
Jag är stolt att vara en av dom.
De som är som dom själva vill bli mötta. 
Med respekt. 

Jag blev kanske inte som jag borde, men min omtanke för andra blev som jag ville.