-Varför bråkar ni aldrig? Ömsesidig respekt och massa kärlek. 

-Du och pappa bråkar aldrig. Ibland gör andra föräldrar det. Varför gör inte ni det? 

Har själv haft sådana funderingar. Jag och Anders bråkar aldrig. Tjuriga, visst, men vi bråkar inte. 
För det första så har vi en oerhörd respekt för varandra. Sen så ser vi väldigt lika på uppfostran och det finns inte "dina och mina barn". Det är våra barn, vår familj. De man vill skydda från allt ont. 

Jag tror dessutom att ett bråk oftast uppkommer av ett försvar. Antingen försvarar man sig själv och sina åsikter eller så försvarar man någon man bryr sig om. Men vi står som ett där, de som påverkar oss negativt står vi gemensamma mot.

Att vi varit i helvetet, det är ingen hemlighet. Med så mycket motgångar så de allra flesta förmodligen skulle gått. Så mycket som varit en enda stor kamp för överlevnad, som fortfarande är en kamp. Men det är vår kamp. 
Antar att yttre påfrestningar sammansvetsat oss istället för tvärtom.