Ingen mättas av någon annans hunger.

Försöker ibland få mitt egna mående kännas mindre dramatiskt  genom att tänka att det finns de som har det betydligt värre. Men så kommer jag på att det är ju ingen tröst att andra har det sämre, som om andra människors lidande skulle förminska min sorg...
Var någonstans är det upplyftande i tanken av att andra lider mer än du själv?! Vilken idiotisk tanke egentligen, och ändå är vi inlärda att säga och tänka just så. 
Allas sorg är en stor sorg, för just den som drabbas. Allt är relativt. Känslor varierar beroende vad du bär i just din ryggsäck. Förminska ingen annans sorg och glädje. 

Är omöjligt att mätta sin egna mage via någon annans mun.
Man kan inte heller fylla sin glädje med någon annans sorg. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln