Ett nytt kapitel, som fick ett abrupt slut. 

Nu är pappas hus sålt och en blandning av lättnad och sorg lägger sig över mig som en kappa. 
En kappa alldeles för tung att bära. 
Känns som allt ligger på mina axlar som en tyngd. 
Är så mycket praktiskt som måste tas itu med inför försäljning. 
Sorgen över att överlåta det min pappa byggde upp från grunden och som han älskade. 
Lämna över en del av det som varit han. 
Tömma det sista av det som fortfarande är han. 
Städa undan hans fotspår och hans doft. 
Vädra ut den sista luften han andats. 
Nu ska andra människor fylla detta hus med liv och kärlek. 
Trösten i att ändå veta att hans verk älskas av andra. 
Lättnaden över att inte längre behöva vara kvar i det som en gång var. 
Inte behöva ha ena foten i min pappas hem och ena i mitt egna. 
Kunna släppa och försöka gå framåt. 

Så småningom får även jag ny luft att andas. 
Då kappan lättat och hängts undan.