Vänner- de som alltid ser, alltid lyssnar och alltid talar. Att inte se, inte höra och inte tala är inte detsamma som vänskap. Det är att skydda sig själv mot andras smärta.

Till alla de vänner jag försummat men som ändå stått kvar. 

Förlåt-
För alla gånger tårar skymt min blick.
För alla de gånger jag inte orkat lyssna på er värld.
För alla de gånger jag inte orkat prata. 

Ibland orkar jag inte annat än försöka överleva dagen. 

Förlåt att jag aldrig hör av mig. Ibland orkar jag inte lyfta telefonen. 

Tack för att ni alltid försöker. 
Tack för att ni svarar då jag orkar.
Tack för allt ert stöd och tålamod. 

Ni har givit mig så mycket mer än jag orkar visa. 

En stor eloge till alla de som orkar stå vid sidan av de som förlorat det finaste livet givit dom. 
Ni som hört mina skrik av sorg, även om ni varit mil bort. 
Önskar av hela mitt hjärta att jag aldrig ska behöva ge er den tröst ni givit mig. 
Hatten av för de envisa vänner livet givit mig. 
Jag bugar av tacksamhet för de som tagit emot mig då jag helt tappat taget, de som inte backat i rädsla för sorgen. 
Mitt nätverk av ren omtänksamhet. 
Kärlek till er.