Podden Livsöden har med min egna berättelse om att vara mamma till en missbrukare. Del 1 av 2.
En liten del av en berättelse så mycket större.
Att vara mamma till ett barn som kör mot fel sida av vägen.
Att behöva stå vid vägkanten och behöva se på när en kollision är på väg att ske. Där hela familjen står uppradade och inget kan göra.
Stå vid sidan av och se på när en av de finaste man har snabbt är på väg ner för ett stup.
Där stod jag, helt maktlös. Skrikande, gråtandes och samtidigt totalt bedövad av smärta.
Oron över att min lilla pojke var hungrig, frusen, rädd, misshandlad, smutsig eller kände sig ensam. Det var det värsta i väntan på beskedet att han skulle vara död. En tanke man inte vågade tänka. Som att bara tanken skulle göra det till verklighet. En oundviklig tanke under de omständigheterna.
Den största rädslan, att få ett dödsbud.
Ändå så osannolikt att två poliser en kväll skulle stå utanför vår dörr och vara dödens budbärare.
En skam så stor att bära, både för missbrukaren och för föräldrarna som tar på sig skulden.
Som en kvittens på att man misslyckats i sin föräldraroll, att ens barn inte varit tillräckligt trygg.
Skammen av samhällets syn av en trasig familj. Andras tankar "Man undrar just vad han har för föräldrar!" får en att gå med nerböjt huvud.
Oron då han levde var för honom.
Oron efter var för hans syskon.
Smärtan innan var maktlösheten.
Smärtan efter var av saknad.
Då han levde så fanns åtminstone hoppet.
Då han dog så dog även hoppet med honom.
Han tog med sig mitt liv i graven.
Största smärtan är kommen ur ordet "ALDRIG MER".
Största ångesten är rädslan att han ska ha känt sig oälskad.
För han var oerhört älskad.
Av varje cell i min kropp.
Av hela mitt hjärta.
Han var oerhört älskad av sin familj och vänner.
Han berörde de som mötte honom.
Han satte fotspår i folks liv.
Jag ska aldrig mer få se honom.
Det enda jag har är minnen att se tillbaka på.
Och en gravsten att böja mig på knä framför.
https://itunes.apple.com/se/podcast/6-drogerna-tog-min-son-del-2/id1281354572?i=1000393603665&mt=2
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Dumt » Min barndom möter mitt vuxna jag. : ”Hej jag lyssnade på er podd, hur dum kan du ha varit med att inte låta honom bo ..”
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
att vara mamma till en missbrukare. vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, livet familjen att vara mamma självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly vänskap koroly begravning dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande adhd döden hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn smärta adhd gener diagnoser barn