Är för dessa sju jag bär mitt huvud högt.

Koroly Koroly

Dessa fantastiska varelser som är uppkomna ur min kropp. 
Finns inget större än då mina barn lagts i min famn, då jag hört deras första skrikande andetag. Livet. 
Jag har varit mamma sedan jag var arton år. Då jag precis tog mitt allra första stapplande steg ut i vuxenlivet. 
Hade inte vuxit ifrån min mammas famn. Det gjorde jag inte fören hon sa, tre dagar innan hon dog,
"Emma, nu är det dags att klippa navelsträngen". 
Inte fören då hon drog sitt sista andetag i min famn, backade jag bort från min mammas omfamning. 
Jag önskar innerligt att mina barn föralltid ska känna den tryggheten med mig. Men framförallt att dom ska känna den tryggheten inom sig själva. 

Då livet kom till, då kom även jag till. Jag blev någon helt annan. Jag blev mamma. 
 

Etiketter: barnen koroly

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln