Är för dessa sju jag bär mitt huvud högt.
Dessa fantastiska varelser som är uppkomna ur min kropp.
Finns inget större än då mina barn lagts i min famn, då jag hört deras första skrikande andetag. Livet.
Jag har varit mamma sedan jag var arton år. Då jag precis tog mitt allra första stapplande steg ut i vuxenlivet.
Hade inte vuxit ifrån min mammas famn. Det gjorde jag inte fören hon sa, tre dagar innan hon dog,
"Emma, nu är det dags att klippa navelsträngen".
Inte fören då hon drog sitt sista andetag i min famn, backade jag bort från min mammas omfamning.
Jag önskar innerligt att mina barn föralltid ska känna den tryggheten med mig. Men framförallt att dom ska känna den tryggheten inom sig själva.
Då livet kom till, då kom även jag till. Jag blev någon helt annan. Jag blev mamma.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Dumt » Min barndom möter mitt vuxna jag. : ”Hej jag lyssnade på er podd, hur dum kan du ha varit med att inte låta honom bo ..”
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
att vara mamma till en missbrukare. vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, livet familjen att vara mamma självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly vänskap koroly begravning dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande adhd döden hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn smärta adhd gener diagnoser barn