Är för dessa sju jag bär mitt huvud högt.
Koroly
Dessa fantastiska varelser som är uppkomna ur min kropp.
Finns inget större än då mina barn lagts i min famn, då jag hört deras första skrikande andetag. Livet.
Jag har varit mamma sedan jag var arton år. Då jag precis tog mitt allra första stapplande steg ut i vuxenlivet.
Hade inte vuxit ifrån min mammas famn. Det gjorde jag inte fören hon sa, tre dagar innan hon dog,
"Emma, nu är det dags att klippa navelsträngen".
Inte fören då hon drog sitt sista andetag i min famn, backade jag bort från min mammas omfamning.
Jag önskar innerligt att mina barn föralltid ska känna den tryggheten med mig. Men framförallt att dom ska känna den tryggheten inom sig själva.
Då livet kom till, då kom även jag till. Jag blev någon helt annan. Jag blev mamma.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
-
siv » Ett nytt kapitel, som fick ett abrupt slut. : ”Jag hoppas att är goda , fina människor som flyttar in det vackra huset. Kram”
-
Anders » -Varför bråkar ni aldrig? Ömsesidig respekt och massa kärlek. : ”Puss”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
adhd lidande emma koroly barnen koroly änglason när är det dags att klippa navelsträngen dödsbo att vara mamma till en missbrukare. vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, livet familjen att vara mamma koroly begravning vänskap döden hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn smärta adhd gener diagnoser barn charles koroly familjen koroly tankar om livet att förlora ett barn. droger missbruk medberoend familj sorg emptiness fördomar självmord