Vänskap är ett osynligt familjeband. Ett släktträd som fått nya knoppar med åren. 

Jag är rik på vänskap, på kärlek och på ömhet. Jag är berikad med nära vänner och med en stor familj. 
Jag har förlorat så mycket, mer än jag egentligen klarar av. Mer än någon mäktar med. Men tack vare just mina vänner, min familj och min inre självbevarelsedrift har jag hittat en väg i mörkret. En annan sorts väg. 
Ett sätt att leva för att överleva. 
Jag har alla dessa människor som stöttar upp när jag gått sönder. 
Jag har även min egna styrka som limmar ihop det som är trasigt. 
Stukat, skevt och rätt fult. Men där står jag än. Jag finns, ni finns. Vi finns, tillsammans. 

De som följt mig och de jag följt finns här. Spelar ingen som helst roll hur långa andningspauserna är, då jag lyfter luren då andas vi i takt. Utan frågor och utan behov av att ge svar. Skulle göra precis allt för er.
Vänner-Familj, same same but different. Älska har ingen blodsgräns.