-Döden var det som hände.
Georgios Koroly-Ergatis
Hur jag blev så inåtvänd. Insvept i ett skydd av sorg.
Skratten dog. Ögonen dog. Närheten dog. En stor del av mig dog.
Jojje dog, det var vad som hände.
Döden hände.
Andra ser något jag inte orkar ta itu med. Orkar inte känna.
Jag är inte rädd för döden. Jag är rädd för saknaden. Rädd att de jag älskar ska dö.
Min egna död är jag inte rädd för. Det blir liksom som det blir och oavsett så har ju de döda det bra. Oavsett om det är ett evigt mörker eller ett paradis som väntar oss. Vi kommer alla få vila.
Jag väntar och förbereder mig på att människor i min omgivning ska dö.
Då det knackar på dörren förutsätter jag direkt att det är ett dödsbud som kommer levereras.
För så många av de jag släppt in i mitt hjärta har dött.
Är som vetskapen av att springa snabbt, inse att man kommer falla och hur ont det kommer göra. Men ändå inte ha förmågan att sträcka ut armarna för att lindra fallet. För hur mycket jag än försöker förbereda mig så går det ALDRIG att vara förberedd. Jag vet ju det.
Jag vet att ur ett dödsbesked föds saknaden, saknaden över allt som inte varit och som aldrig kommer bli.
Det dåliga samvetet med frågan vad jag kunnat göra annorlunda.
Ångesten som skapas ur frågan varför, varför gjorde jag inte mer.
Oron att glömma allt som var, glömma en person som alltid förväntats finnas i mitt liv.
Värst av allt är orden "ALDRIG MER".
Det var döden som kom och ändrade allt.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Dumt » Min barndom möter mitt vuxna jag. : ”Hej jag lyssnade på er podd, hur dum kan du ha varit med att inte låta honom bo ..”
-
Siri » -Döden var det som hände. : ”Hej Emma, Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din..”
-
Eric » Ska idag hedra det liv du levt och det liv du aldrig får uppleva: ”Mitt hjärta spricker av att läsa om din smärta Emma. Jojje finns med dig överall..”
-
Signe Nybom » Kan man ha en relation till en död person? : ”Att dö finns inte utan livet tar en kort pause. Det är som att sätta sig i bilen..”
-
Lena Dufvenius » Nu finns bara skuggan kvar av ett stort liv. : ”Så sant ❤️”
Bloggarkiv
Länkar
Etikettmoln
familjen att vara mamma självmord fördomar droger missbruk medberoend familj sorg emptiness att förlora ett barn. tankar om livet familjen koroly charles koroly adhd gener diagnoser barn smärta hur mycket mamma ska man vara till vuxna barn vänskap koroly begravning livet vänskap, saknad, sorg, förlorat ett barn, känslor, att vara mamma till en missbrukare. dödsbo när är det dags att klippa navelsträngen änglason barnen koroly emma koroly lidande adhd döden
Jag lyssnade precis på "döden tog min son". Du talar så vackert om din son du förlorade och om dina andra barn , om livet och även om döden. Jag beklagar verkligen. Nu har inte jag förlorat ett barn, så kan inte påstå att jag vet hur det känns. Men sorg vet jag mycket om. Tack för din visa ord,
Speciellt det du skrev här kan jag känna igen mig i:
"Jag är inte rädd för döden. Jag är rädd för saknaden. Rädd att de jag älskar ska dö.
Min egna död är jag inte rädd för. Det blir liksom som det blir och oavsett så har ju de döda det bra. Oavsett om det är ett evigt mörker eller ett paradis som väntar oss. Vi kommer alla få vila."
Har också förlorat många längs livets väg , till drogerna, i olyckor, i sjukdomar. Man klarar så mycket mer än man tror, när man inte har ett val. Fast sorgen alltid finns där så ändrar den karaktär och man lär sig att leva med den och i nåt skede måste man välja mellan, livet eller sorgen. Förlorade min mamma i ALS, då jag var gravid med mitt första barn. Min enda förälder, så istället för babylycka blev jag föräldralös, det blev att ordna begravning, fick utkämpa juridiska krig i 2 års tid, försäljningar av fastigheter, totalkrasch av den egna ekonomin för att täcka alla utgifter med min lilla mammapenning. Men här står jag och här står du och vi valde livet.
Och ännu en sak: Du sa att din största rädsla var att han i livet känt att han inte var älskad. Om jag som en total främling kan höra din kärlek för honom och dina andra barn, genom en podd. Är jag helt övertygad om att han som din son kände din kärlek och att han visste du gjorde det bästa du kunde, med det du hade. Det är inte lätt att stå bredvid och vara maktlös då en närstående är sjuk pga missbruk och det visste han också.
Ta hand om dig och de dina, stor kram,
Siri